URKRAFTs experter svarar*: Anbudsgivaren kan begära sekretess, men bestämmer inte slutligt vilka uppgifter som ska omfattas av sekretess.
När någon begär att få ta del av ett anbud ska en upphandlande myndighet eller annan organisation som omfattas av offentlighetsprincipen göra en självständig sekretessprövning.
Beställaren kan därför inte automatiskt följa anbudsgivarens önskemål eller maskningar. På motsvarande sätt blir en uppgift inte automatiskt offentlig bara för att anbudsgivaren inte har begärt sekretess.
Det är sekretesslagstiftningen och omständigheterna i det enskilda fallet som avgör vilka uppgifter som får lämnas ut.
URKRAFTs rekommendation:
Be gärna redan i upphandlingsdokumenten anbudsgivarna att ange vilka uppgifter de anser bör omfattas av sekretess och att konkret motivera varför.
Ett praktiskt råd är att redan i upphandlingen skapa tydliga förutsättningar för anbudsgivaren att visa exakt vilka uppgifter sekretessbegäran avser och varför de anses behöva skyddas.
Det kan exempelvis göras genom en separat markerad eller maskad kopia. Syftet är att minska risken för missförstånd och ge beställaren ett bra underlag för den självständiga sekretessprövningen.
Det kan handla om enskilda ord, meningar, belopp, namn eller andra specifika uppgifter. Då blir det tydligt exakt vad anbudsgivaren vill skydda och beställaren behöver inte i efterhand försöka tolka en generell sekretessbegäran för ett helt dokument eller avsnitt.
Anbudsgivaren bör samtidigt beskriva varför just dessa uppgifter är känsliga och vilken skada ett offentliggörande skulle kunna medföra.
Den maskade kopian och motiveringen är ett underlag för beställarens sekretessprövning – inte ett beslut om sekretess. Beställaren måste fortfarande göra en självständig bedömning.
Ett sådant arbetssätt skapar tydlighet för båda parter och kan dessutom minska handläggningstiden när någon senare begär att få ta del av anbudet.
Författare
