URKRAFT:s experter svarar*: Schabloner eller á-timpriser kan vara enklare att administrera, men de behöver inte motsvara den individuellt beräknade självkostnaden för den person som utför arbetet.
Två personer med samma roll kan ha olika lön och därmed olika lagstadgade och kollektivavtalade kostnader. Skillnaden i självkostnad tid kan därför vara betydande.
Om en roll exempelvis ersätts med ett á-timpris på 750 kronor per timme, men personens beräknade självkostnad är 650 kronor, uppstår en marginal på 100 kronor per timme innan entreprenörsarvodet läggs på. Om självkostnaden i stället är 850 kronor får entreprenören inte täckning för den kostnad som enligt modellen ska ersättas.
En avvikelse på 100 kronor per timme kan låta liten, men motsvarar 100 000 kronor vid 1 000 arbetade timmar för en person. I en entreprenad med exempelvis fem tjänstemän och fem yrkesarbetare kan motsvarande avvikelse innebära 1 miljon kronor vid samma antal arbetade timmar per person.
Schabloner och á-timpriser kan därmed skapa ekonomiska incitament kopplade till vilken person som används i projektet. Det riskerar att skapa dolda marginaler eller kostnader och motverka de principer om öppenhet, transparens och gemensam ekonomi som partnering bygger på.
Vår modell utgår därför från den individuellt beräknade och verifierbara självkostnaden för den person som utför arbetet. Det skapar också spårbarhet mellan den person vars självkostnad har beräknats och den person vars arbetade tid redovisas och ersätts i projektet.
Schabloner kan däremot vara lämpliga för enskilda beräkningsfaktorer där individuell beräkning inte är ändamålsenlig. I vår modell används exempelvis branschstatistik för sjukfrånvaro och föräldralön som gemensam beräkningsgrund. Schabloner kan även användas som stöd vid budgetering och kalkylering, men ska då inte förväxlas med den individuellt beräknade självkostnad tid som ligger till grund för ersättningen.
Författare
