URKRAFT:s experter svarar*: Under 80-talet uppmärksammade den svenska industrin att de kände sig förbisprungna inom flera olika områden gentemot omvärlden. Man var oroliga över sin konkurrenskraft och fortsatta existens då man blev hårt ifrågasatta av sina kunder. Många svenska företag började outsourca sin produktion till östeuropeiska samt asiatiska låglöneländerna i tron om att det var den bästa lösningen för att snabbt kunna sänka kostnaderna för att behålla marknadsandelar. Detta förfarande med lägre kostnader orsakade andra problem bristande kvalitet, leveransförmåga och lagerhållning etc.
Några av företagsledarna började därför intressera sig för och studera de japanska tillverkarna som på den tiden tog stora marknadsandelar snabbt. De hade tillverkning i Japan som var allt annat än ett låglöneland. Deras framgång bestod i att de hade en helt annan syn på hur relationerna med deras viktigaste leverantörer skulle fungera och hade infört en struktur med partnering som modell man arbetade efter. Skillnaden i hur västvärlden hanterade sina leverantörer med upphandlingar på lägsta pris och konkurrensutsättning av allt var markant i jämförelse och man började från svenskt håll intressera sig mer för det japanska sättet att arbeta.
– Ett av flera företag som tog till sig och ville förändra sitt sätt att arbeta till mer partneringliknande upplägg var Volvo lastvagnar som vi på URKRAFT stöttade i deras arbete som konsulter under sent nittiotal och framåt. Inom byggindustrin känner vi till att man i mitten av 90-talet började få upp ögonen och intressera sig för partnering som arbetsform, men den kultur som då rådde inom byggbranschen med maktövertag, härskartekniker och priskonkurrens gjorde att det första partneringprojektet på rätt sätt handlades upp först i slutet av 90- talet och kom att få namnet CSK 2000 i Karlstad på Centralsjukhuset som genomfördes under flera år. Då hade man redan i decennier använt partnering internationellt vid genomförandet av samhällsviktiga projekt i många olika branscher. (15)